Detta var en varm och skön fredag och jag har varit på en promenad ner till la stada alldeles på egen tass, tog en fika med en barndomsväninna och bara satt och var, det var för att att sitta ute,så vi parkerde ossinne och lät solen skina på de som trotsade blåsten. Pratat med en gammal,jag menar en gammal vän från Bie tiden. Vi talar 30 år tillbaka i tiden nu. Yvonne, hon var kokerska på Biedagis, där mina stora killar gick. Hon och hennes man var guld värda mitt i vårt kaos. Vi bodde där ibland på helgerna för att komma ut på landet. De var tryggheten. Jag blev jätteglad när min goa änglasyster Sanna talade om att de hållit kontakten i alla år, det finns jordänglar och de är två av dom.

Vi träffades i onsdags och det var precis som att se henne då, för 30 år sen. Hon mindes mina största killar från dagistiden och trots att dagen blev en chock var det ändå skönt att se henne, och jag tänker hålla kontakten med henne och de andra som var med. Vi behöver varandra just nu, och som jag råder alla andra, prata, prata prata. Det är det enda som hjälper.  Så detta min blogg blir en blogg om allt och ingenting. Det som faller mig på läppen. och just idag var det detta som fick bli inlednigen. Må så gott och ta vara på varandra.